Hade ordentlig träningsvärk imorse när jag gick upp. I ryggen! Fatta att det var svårt att ta sig ur sängen!

Och anledningen: snöskottning.

Igår var jag nämligen så duktig (och snäll) så jag tvingade med mig lillasyster ut och skottade uppfarten så pappsen skulle komma in med bilen när han kom hem.

Till saken hör väll att uppfarten är aningen större än den normalstora svenson-uppfarten...

Nån dag ska jag ta och sätta på vinterdäcken på min igloo också så jag kan ut och brumma runt på vintervägarna.

 

Innan jag kom på vad jag ville bli här i livet och började plugga så  brukade jag alltid skämta om att jag ju alltid kunde bli socialfall om jag inte kom på nåt bättre.

Och det slog mig nyss att jag faktiskt har lyckats uppnå detta "mål".

Att bli socialfall alltså.

Ironi.

Jag kan faktiskt inte låta bli att skratta åt det hela. Erkän. Lite komiskt är det.

 

Det händer ju inget!

Sitter instängd hela dagarna, träffar inga människor, gör ingenting...

Känns det som.

Sanningen är väll att jag faktiskt är utanför dörren till och från, jag träffar folk till och från, och framförallt gör jag något hela tiden. Jag fixar med allt som måste göras. Jag letar jobb. Men jag vill se resultat NU!

Tålamod är nog inte min starka sida.

För så lång tid har det ju inte gått...

Är nog mest för att jag sitter där jag sitter. Det går liksom inte göra något på inpuls. Det måste planeras för att man ska komma nånstans eller för att man ska kunna träffa någon.

Det ska bli skönt den dagen jag får mitt eget.


En bra sak idag iaf, även om det inte hjälper mitt humör nåt vidare. Jag får pengar. Kanske innan helgen till och med.

 

Ja, jag erkänner att det låter aningen vrickat att ens antyda något sådant. Men jag är trött på att sitta hemma och vänta. Jag vill komma igång och få lite gjort! Men alla är ju lediga, det går inte att få tag i folk!

Så därför:

Tack och lov att det är måndag imorgon!

 

Vad är det man brukar säga. Nytt år och nya möjligheter.

Inte för att jag förstår det här med att man måste ha ett helt nytt år för att förbättra sitt liv. Alla dessa nyårslöften har jag då aldrig förstått. Jag har (så vitt jag kan minnas) aldrig någonsin haft ett nyårslöfte. Varför ska man lova sig själv att ändra något i sitt liv bara för att det blir ett nytt år? Varför måste man ha ett nytt år för att ändra på något som man uppenbarligen inte är nöjd med i sitt liv? Är det något man är missnöjd över så är det ju bara att ta tag i det och göra något åt det istället!

Det gamla året var det ju verkligen inget fel på så jag hoppas det nya året blir minst lika intressant. Om inte annat får jag se till att göra det intressant. Och känner jag mig själv rätt så kommer det då inte va några problem.

Jag ser fram emot att få sätta mina planer i rullning för detta år. Och jag hoppas att de går i lås.

Om inte annat så har jag i alla fall försökt.