Tänk om man hade sagt ifrån från början? Vad mycket man hade besparat.
Ingen irritation, ingen ilska, ingen hopplöshet.
Varför ska man vara så jäkla snäll hela tiden? Vad tjänar det till i längden när man ändå blir ovänner över den andras oförstånd? Vad hände med tacksamhet och hänsynstagande?

Ok, jag ska inte sluta vara snäll, men jag tänkter börja kräva lite tillbaks också. Och framför allt tänkter jag inte upprepa gamla misstag. Nästa gång säger jag ifrån från början, även om vi är sent ute.