Vädergudarna utlovade strålande solsken vilket jag gladde mig åt hejdlöst då jag äntligen skulle få möjlighet att njuta av solstrålarna!

Bada. Det var vad mina tankar inriktade sig på.

Dessvärre är avsaknaden av något sjöliknande i Mantorp rätt påtaglig. Stället saknar vatten överhuvudtaget om man nu bortser från bäcken i skogen, vilken är så liten att det är fysiskt omöjligt att bada mer än ett ben i taget.

I brist på badsällskap tillbringades dagen på en filt i trädgården med en bra bok framför näsan. Resultatet är tyvärr inte den där snygga solbrännan som jag hade hoppats på utan min hudton kan snart identifiera sig med en nykokt ktäfta. Föga förvånande visserligen, detta sker ju varje år...

Framåt kvällen får jag äntligen med mig badsällskap och baggen rullar iväg mot Västra Hargs-sjön. Regnet hänger vid det här laget i luften och vi skyndar oss för att få oss ett snabbt dopp.

Och snabbt blir det.

Tar ett steg ut i vattnet.

KALT!!!

Ett steg till.

Jag ska bada!

Hör så mullret långt bort i fjärran. Nu gäller det att sätta fart om det ska bli nåt bad.

Makar mig sakta men säkert mot djupare vatten. Mitt kära badsällskap lovar att jag kan få gott om hjälp till att doppa mig om det skulle behövas. Yttligare ett mullrande hörs.

Mitt badsällskap har nu doppat sig. Bästa att doppa sig självmant nu så jag slipper den utlovade hjälpen.

Ett djupt andetag.

Sänker kroppen under vattenytan.

Sen dröjer det inte många sekunder innan vi är uppe på land igen, ivrigt fumlande med våra kläder för att snabbt bli torra och påklädda.

Därefter vänder vi sjön ryggen och återvänder till baggen.

Årets första dopp är nu avklarat!