Hur lyckas jag försätta mig själv dessa situationer?

Borde vara omöjligt, men det sker av någon outgrundlig anledning.

Kanske är jag för snäll. Eller feg är nog en mer korekt benämning. Rädslan för att säga ifrån och trampa någon på tårna. För det vore ju hemskt att vara den som gör någon annan ledsen.

Men i valet mellan att såra någon och att förlora mig själv, så måste jag ju välja det val där jag själv överlever.

Men hur kan det gå så långt utan att jag märker nåt? Helt plötsligt så finns det någon där som jag blir tvungen att trampa på tårna, bara för att jag varit för ouppmärksam.

Idag borde jag sagt ifrån...