Vaknade imorse och kände fortfarande av nästäppan. Men eftersom det kändes mindre än igår så fortsatte jag kurera mig och tänkte att det kan ju gå över tills det blir dags för start. Så blev att packa ihop mig och cykeln och bege mig till Motala.

Må hända att jag är lite korkad, men jag startade faktiskt med hopp om att nästäppan skulle släppa på vägen, men det gjorde den inte. Tog det lung och sälskapade med syster som typ inte tränat någonting. Men slutade med att jag cyklade ifrån henne. Tog sådär sex timmar att ta sig runt, men inte så illa för att vara otränad och förkyld!

Just nu sitter jag i soffan hemma hos syster och kollar på tv. Min tanke var ju att komma iväg ut idag så man kan vara lite social, men de planerna blev det inget av. Syster är halvdäckad och inte alls sugen på att följa med ut och träffa folk och eftersom det inte finns så många andra här som jag kan släpa med mig ut som sällskap så stannar jag snällt kvar här i soffan med syster. Och tur är nog det för min näsa är heltäpt och tröttheten börjar smyga sig på, de 10 milen börjar göra sig påminda.

Men endå...

Kan inte låta bli att längta ut.