Tittade ut genom fönstret och såg dimman ligga tät över trädtopparna. Marken är fortfarande blöt efter dagens störtskurar och det duggar lätt. Hela bilden påminner mig om hösten, det ända som felar är grönskan som inte hör hemma bland höstens röda och gula toner. Bilden tilltalar mig och jag önskar mer än någonsin att jag faktiskt hade en kamera. Så jag kunde fånga bilden.

När jag en stund senare tittar ut genom fönstret igen så har dimman krypit närmare och skymningen börjar övergå i natt. Gatlamporna lyser upp och ännu ger solen visst ljus trots att den redan har gått ner. Jag kommer att tänka på en film som jag såg förra sommaren. En riktigt dålig film. The Mist har jag för mig att den hette. I filmen kommer det en tät vit dimma och sveper in det lilla samhället de bor i och i dimman lurar det alla möjliga och omöjliga monster som bara väntar på att få slakta de stackars människorna, Är nog den enda fimlen jag har snabbspolat igenom. Inte för att den va läskig utan för att den va så långdragen och dålig.

Just dimman får mig att vilja gå en härlig nattpromenad. Men inte utan sällskap. Och tyvärr känner jag inte till någon i dessa trakter som skulle vilja förlja med mig ut mitt i natten för att promenera i dimman. Det får bli någon annan gång.