Vill skriva och berätta. Men orkar inte. Ögonen är tunga och mitt huvud värker. Tankarna irar runt i skallen utan sammanhang. Hjärnan orkar inte med längre. Vila efterfrågas.

Borde sova. Måste sova.


 

 

Sitter på tåget på väg in till jobbet. Första dagen av fem veckors jobb. Sen vet ingen var det bär av. Har musiken i mitt öra, tittar ut genom rutan på världen som viner förbi. Trivsamt.

Resten av dagen passerar snabbt. Hinner göra lite nytta och en sen fika med någon annans kompis, sen sitter jag där på tåget igen. Musiken i örat och världen som passerar utanför.

Tiden går så fort och det verkar alltid finnas nåt att göra eller nåt som måste göras. Känner mig trots allt rastlös. Vill få rörelse i livet. Vill sluta stå still och stampa på samma ställe. Vill veta. Vad händer sen? Vilken väg ska jag välja? Måste få klarhet.

Kanske imorgon...

"Se varje dag som en gåva som det går att göra något bra av"

 

55.

Så många dagar har passerat sedan jag flyttade hem. Så många dagar som flygit förbi. Var tog tiden vägen?

Idag gick tredje flyttlaset och jag har nu landat hemma hos pappa. Min tanke är nog att låta ägodelarna bo kvar här medans jag själv slaggar var än jag önskar, vilket närmare bestämt troligen blir på min tältsäng hemma hos syster.

Trots den tid som gått så ser livet lika rörigt ut som när jag först återvände hem till öst. Ingen klarhet över framtiden är ännu att skåda. Men jag hoppas att det inte dröjer länge nu. Nästa vecka hoppas jag att den närmsta framtiden har ljusnat. Har ju mina planer, måste bara vara säker på att jag kan börja sätta planerna i verket.

Härlig kvällspromenad.

 

Av olika andledningar hamnade jag idag på Röda korset i Linköping.  Det visade sig att de säljer diverse prylar. Ni vet, sånt som folk inte längre vill ha.

Strosar runt. Pillar lite.

Hamnar tillslut framför en smal bokhylla fyld med gamla vhs-filmer och högst upp står det ett gäng LP-skivor. Bläddrar lite bland LP-skivorna för skojs skull. Ska se vad som finns.

Tar en och tittar på den.

En idé tar form.

Fortsätter bläddra. Hittar flera fina. Fem stycken som tilltalar mig.



Dessa ska få hamna på en vägg någonstans. Kommer bli fint.

 

På torsdagen direkt efter praktiken gick tåget mot Mjölby där bilen sedan gick vidare mot Trollhättan (med en sväng förbi Borghamn och ett snabbt tårt-intag).

Fredagen togs ledig bara för att få en extra lång helg att spendera i Trollhättan med alla mina kära vänner. Men dessa dagar gick så oerhört fört, och snart var det söndag och dags för hemfärd.

Utan att tänka packade jag in väskan i bilen igen. Satte mig bakom ratten och kände ett lätt sug av längtan. Längtan efter att få stanna kvar bara någon extra dag. Längtan efter att få behålla det som en gång var.

Med en suck startde jag bilen, lade i backen och satte bilen i rullning. Ut från parkeringen kör jag. Utan att tänka. Vidare ut på 45:an genom Trollhättan och snart är jag på väg och har lagt staden bakom mig.

Efter några mil smattrar regnet på biltaket och vindrutetorkarna får gå för fullt. Tur att vi tejpade torkarbladet.

Lång tid tar det att komma hem. Men slutligen är jag framme.

Saknar.

Men om ett år gör vi om det.

Bubbelbad i fontänen i Trollhättan!

 

Det är verkligen inget roligt att laga mat till sig själv.

Hungrig försöker jag hitta på något att laga till eftersom jag även behöver matlåda till nästa dags lunch. Helst hade jag slängt ihop några mackor för det hade stillat hungren snabbare.

Må hända att det trist att laga mat, men expriment är alltid rolgit.

Speciellt när det blir ätbara!

Idag blev suget efter en kamera alldeles för stort så jag beslutade mig för att en kamera ska köpas inom snar framtid.

Glad i hågen började jag spana runt på nätet efter olika modeller o priser. Men blev bara mer och mer förvirrad. För att reda ut oredan i mitt huvud så smet jag iväg från "jobbet" en sväng för att springa runt i de få butiker som råkar sälja kameror här inne i stan så jag kunde få lite expertråd. Lite klokare blev jag nog men insåg att priset nog kommer svida en aning, men det kan det nog vara värt.

Så imorgon blir det nog en liten tur ut till Tornby för att införskaffa mig min nya lilla leksak!

 

Idag träffade jag en helt fantastisk människa. En kvinna vid namn Renee, sådär 60+, och helt underbar. När hon berättade om olika saker hon upplevt under sitt liv blev jag helt facsinerad och den syn hon hade på livet gjorde mig stum av beundran.

Hon har gjort mycket av det som andra människor bara drömmer om. Hon har vågat chansa och flyttat runt både i Sverige och utomlands. När hon berättade om människor som sagt att de också önskat att de kunnat göra som henne säger hon att "gör det då".

Och hon har rätt. Hur många gånger har man hört någon berätta om sina upplevelser och önskat att man själv skulle kunna göra nåt liknande. Men man har alltid nån anledning till varför man inte skulle kunna göra det. Inga bra anledningar egentligen. Mest beror det på att man har en trygghet i det liv man lever och anser sig låst i den livssituation man har idag.

Det kan röra sig om att man har ett jobb och ett hem. Bara det låser upp en människa så mycket att hon inte skulle våga lämna allt det för att testa något annat nån annanstans. Andra kan ha drömmar om något som de aldrig tar tag i och förverkligar. Varför?

Varför ska man sitta och längta efter upplevelser istället för att faktiskt skaffa sig några? Ska man efter några år se tillbaks och önska att man faktiskt hade tagit chansen, för att "nu är det för sent"? Vill man sitta där när man är gammal och ångra saker man inte gjort? Nej tack.

Än så länge har jag många drömmar att förverkliga, men jag har också ett långt liv framför mig och alla drömmar går inte att förverkliga på en gång. Men de ska förverkligas. Förr eller senare.

Men det jag vill göra nu är att passa på. För ska jag uppleva något så har jag ett ypperligt läge nu. Jag har ingen bostad och inget jobb. Inget som låser mig. Varför skulle jag inte passa på att uppleva lite? För att jag borde satsa på min karriär? Det vore en dålig ursäkt. Karriären kommer jag ju hinna med också oavset om jag börjar nu eller nästa år. Så vad är det jag har hört andra berätta om som jag har sucktat över att det vill jag också göra, men aldrig gjort?

Många har åkt iväg utomlands, antingen för att jobba eller studera. Och det är något som jag länge sucktat över. Det vill jag också göra. En annan sak som jag länge har drömmt om att göra är att säsongsjobba i Sälen, en dröm som jag aldrig har förverkligat.

Jag vill inte ångra att jag aldrig gjort dessa saker. 

Och, ja, jag ska göra det.

 

Idag hade jag goda förhoppningar om att min barndomsdröm om att få ta båten till skolan (eller jobb, som det snarare är i dagsläget) skulle slå in.

Straxt innan eftermiddagsfikan börjar det mullra riktigt ordentligt. Inte åskmuller, utan något annat konstigt muller. Jag tittar upp och ser en tjock, tjock gardin av regndroppar utanför fönstret!

Oj! Kan det verkligen regna så mycket? Ja, ja, det slutar väll snart. En störtskur varar inte så länge. Men det höll i sig. Jag går till fönstret och ställer mig och tittar ut på alla människor som flyr undan regnet ute på gatan. Rätt onödigt att de springer. De är redan så blöta som de bara kan bli.

Resten av mina arbetskamrater kommer och gör mig sällskap och vi är alla lika fascinerade av att det kunde regna så mycket. Så där stod vi i fönstret och vinkade till de stackare som sökt skydd i entrén till åhlens.

Jag får motstå frestelsen att springa ut och dansa i regnet.

Men tyvärr så slutade det ju regna så småningom så inte blev det till att åka båt inte. Inte för att jag vet hur det skulle gå till. Jag har ju ingen båt.

 

Tittade ut genom fönstret och såg dimman ligga tät över trädtopparna. Marken är fortfarande blöt efter dagens störtskurar och det duggar lätt. Hela bilden påminner mig om hösten, det ända som felar är grönskan som inte hör hemma bland höstens röda och gula toner. Bilden tilltalar mig och jag önskar mer än någonsin att jag faktiskt hade en kamera. Så jag kunde fånga bilden.

När jag en stund senare tittar ut genom fönstret igen så har dimman krypit närmare och skymningen börjar övergå i natt. Gatlamporna lyser upp och ännu ger solen visst ljus trots att den redan har gått ner. Jag kommer att tänka på en film som jag såg förra sommaren. En riktigt dålig film. The Mist har jag för mig att den hette. I filmen kommer det en tät vit dimma och sveper in det lilla samhället de bor i och i dimman lurar det alla möjliga och omöjliga monster som bara väntar på att få slakta de stackars människorna, Är nog den enda fimlen jag har snabbspolat igenom. Inte för att den va läskig utan för att den va så långdragen och dålig.

Just dimman får mig att vilja gå en härlig nattpromenad. Men inte utan sällskap. Och tyvärr känner jag inte till någon i dessa trakter som skulle vilja förlja med mig ut mitt i natten för att promenera i dimman. Det får bli någon annan gång.

 

Ska upp om  sådär sju timmar så borde väll egentligen sova nu... eller snart iaf, men är inte riktigt trött. Har dessutom en irriterand hosta som gör sig påmind till och från. Bara jag lyckas somna så ska det nog inte vara några problem, men på mornarna hostar jag däremot rätt bra...

Regnet öser ner utanför. Man hör hur det rinner och porlar. Det är lite mysigt. Det påminner visserligen mer om ett höstregn än ett fint sommarregn, men trevligt låter det i vilket fall som helst.

Ska låta regnet vagga mig till söms. Inte nu med en gång, men snart. Ska drömma mig bort och drömma härliga drömmar, precis som härom natten.