Kan inte låta bli att känna att jag har tappat balansen lite. Ungefär som när man halkar på vinten och står o svajar precis innan man hittar fotfästet igen. Eller så faller man.

Det är lite lustigt hur livet bara förändras så plötsligt. Från den ena stunden till den andra. För ett halvår sedan planerade jag för ett helt annat liv än vad jag gör idag. Och det är jag glad för. De flesta förändringar är till det bättre, även om de skakar om ens värld för en stund.

Var inte länge sedan jag befann mig i Trollhättan, det är ynka fem dagar sedan jag åkte därifrån. Men dessa fem dagar känns som en väldigt lång tid. Har haft fullt upp sen jag kom hit. Och på nåt lustigt sätt så har jag nog redan vant mig vid att leva här. Det är bara saknaden efter det liv som jag lämnade i Trollhättan som biter sig fast lite. Saknar alla mina nära och kära som jag lämnat där borta. Tröstar mig med att jag kommer att återvända någon dag, även om det bara är för ett besök.

Just nu är livet rörigt. Jag bor på en tältsäng och i ett antal resväskor. Längtar efter att få nåt eget så jag får lite ordning på allt. Framtiden är ju inte helt säker, även om jag är tror att jag vet hur det blir. Kommer ställas inför en hel del val framöver känner jag, och hoppas jag väljer rätt. Så jag hittar fotfästet igen. För vem ska fånga mig om jag faller?